Det är en sån där dag då jag vaknar, upptäcker att det är morgon, och drar täcket långt över huvudet. Tills jag försvinner. Jag vill inte upp. Jag vill inte sova. Men framförallt vill jag inte tänka.
Jag borde styra upp mitt liv, säger jag till mig själv. Men jag vet hur löjlig jag låter.
Det borde jag ha gjort för länge sen.
No shit mother-in-law, sherlock! Det hade till och med fjollan, aka mästerdetektiven Basil Mus kunnat lista ut.
Men ni kan göra mig en tjänst, om jag inte har flyttat eller skaffat mig ett jobb snart: skicka en torped efter mig. En kallblodig jävel. Det är bara ett plus i kanten om han gör jobbet med kniv. Jag har nämligen kommit till insikt: det är precis, vad jag behöver.
(Eller ett jobb då, förstås.)
Nu, ska jag läsa en bok tills jag tappar bort tanken som stör mig. Tanken att jag existerar.
1 kommentar:
:)
Det där med jobb är en pina. Det borde finnas en sån där förmedling som liksom ser till att folk får jobb.. ja, det borde det finnas. Man skulle kunna kalla det för en jobbförmedling. Eller nej, en arbetsförmedling. Ja, det låter bättre. Tänk var bra det hade varit.
Skicka en kommentar