Vindrutetorkarna forslade bort regnet från rutan. Det var höst. Ännu var det inte så kallt att regnet frös till is. Det spelade däremot mindre roll. Ikväll skulle han liks vara inomhus. Han skulle sitta axel mot axel med en ung fröken. Under en filt. Ihopkrupen inuti en soffa. De skulle se på tv, skämta med varann, röra varann. Precis som man ska göra en regning höstkväll om man tycker om varann, tänkte han.
Han hade längtat. Det kände han nu efter att han parkerat bilen och stod i hissen på väg upp till hennes lägenhet. Pulsen steg en aning, men han var inte stressad. Snarare ivrig att få känna sina händer i hennes. Att dofta henne i nacken. Placera kyssar på hennes kind. Gud, vad han längtat.
Nu när han väl stod utanför dörren drog han ett djupt andetag. Samlade sig en stund. Han hade inte sagt till henne att han skulle komma. Han kunde bara ana, hur glad hon skulle bli att se honom. Han började bli otålig. Rörde handen mot ringklockan, men hejdade sig. Nej, tänkte han. Ska jag överraska så ska jag överraska. Brevinkastet. Självklart.
Han böjde sig ner till brevinkastet. Öppnade. Och just när han skulle sjunga Oh my darling, oh my darling Clementine förstod han att hon var hemma. Lyset innanför dörren var visserligen släckt. Men han hörde henne. Han hörde hur hon andades. Högt. Tungt. Tillsammans med någon. Han hörde också hur en sängram, våldsamt stötte i väggen. Gång på gång. Igen, och igen.
Han stod bedövad. Vad skulle han göra? Ställa till en cirkus? Plinga på 20 gånger och låta dörrklockan avbryta dem? Banka med nävarna på dörren tills adrenalinet försvann? Eller skulle han bara gå? Ta hissen ner igen.
Det blev inget alls. Med ena fingret hängandes på brevinkastet, stod han kvar. Han kunde inte röra sig. Andetagen åtföljdes nu av energiska stön. Hon skrek. Om än det bara var stön, uppfattade han orden i dem: jag vill ha mer. Ge mig mer.
En del av honom, ville skrika ner i brevinkastet. Bokstavera. Med hårt eftertyck på bokstäverna. H-O-R-A. Den andra delen, tyckte synd om henne. Han förstod att hon hade sex med sitt ex. En kille, hon hade känslor för.
Sängramens stöt i väggen blev intensiva. Nu var det inte hon som skrek. Det var han, som åtnjöt sin orgasm.
Undra vart han kom. Utanpå. Eller inuti henne.
Han hörde de lätta smacken, från ömhetskyssarna efteråt.
Istället för att slå igen brevinkastet, lät han det glida igen. Ljudlöst.
Han ställde sig sedan i hissen. Lät hissdörrarna glida igen. Han skulle hem. Hem till sin flickvän.
5 kommentarer:
ni får ursäkta att den kommer lite sent. grejen är bara att jag klev upp ur sängen för ungefär en timme sen. jag har inte ens hunnit äta min frukost. (jag tror det heter, udda dygnsrytm)
Haha, ja det är nästan värt det...på allvar din okända tvilling!=)
PS. tokbra novell.
Jag har också lagt min slantar på Lucia. Infinner sig inte stämningen då får jag ta till extremare metoder. Sniffa saffran exempelvis.
Bra novell! Fastnar av någon anledning verkligen för första raden. Mycket bra :)
mycket fin novell. Underbart språk du har.
1. vet inte om jag ska svara här eller på mig blogg, men det blir här: det är kanske omgivningen som gör det? ;) för övrigt så fotas det alldeles för lite för min del.
2. noveller i bloggar är nice! fortsätt så! :)
Skicka en kommentar