Ensamhet. Det finns ingenting som skrämmer oss mer. Det är en tomhet som tar plats. En kall, färglös, stelhet, som får rummet att kännas mindre än vad det egentligen är. Och likt ett stort monster under sängen skrämmer den oss som mest, när det är dags att sova.
Men det är väl därför, vi hela tiden söker någon antar jag. Någon likasinnad, som då och då vill ligga där bredvid och skapa det, som känns så bra. Hud mot hud. Viskningar. Fyra stycken ben inlindade i ett virrvarr som ingen kan knyta upp. Som ingen ska knyta upp.
Närhet.
Ömhet.
Alltihop inbakat i en svaghet; inför varann.
Det är väl därför två, alltid klingar bättre än ett.
7 kommentarer:
Hej. jag tänkte bara lite på dig och sen tänkte jag att jag måste fylla på min mobil. Sen tänkte jag att jag ska gå ut och le i solskenet.
du faller in under kategorien 'genier' hos mig. där klassar få varelser in.
det här är skönhet!
ville bara säga det.
Du skriver helt fantstiskt.
Jag har suttit här och läst inlägg efter inlägg.
Jag tänker fortsätta.
Nu.
f: tack ska du ha. värmer något enormt, att höra.
Jag är en sån där 15årings-skit. Men jag ignonerar det du skrev om "oss" och fortsätter läsa. Det här är ett härligt tidsfördriv!
l?se hele blog, pretty good
mycket intiresno, tack
Skicka en kommentar