jag ska springa tills blodet lämnar mitt huvud
tills synfältet skriker lila,
blått,
svart,
och rosa
berusad av syrebristen
ska jag sedan stapla mig fram mellan gatlyktorna
och glömma vem jag är
och framförallt vart jag är på väg
och nånstans där ute då ingen ser
ska jag lägga mig ner
med kinden mot den novemberblöta asfalten
och låtsas
att du ligger bredvid
2 kommentarer:
du sa det.
du sa det good.
spring inte för långt bara så att du inte hittar tillbaka!
Skicka en kommentar