jag ska springa tills blodet lämnar mitt huvud
tills synfältet skriker lila,
blått,
svart,
och rosa
berusad av syrebristen
ska jag sedan stapla mig fram mellan gatlyktorna
och glömma vem jag är
och framförallt vart jag är på väg
och nånstans där ute då ingen ser
ska jag lägga mig ner
med kinden mot den novemberblöta asfalten
och låtsas
att du ligger bredvid
Jag känner mig blockad. Jag funderar nästan på att byta namn till 210grader.blocket.se, så jävla illa är det. Varje liten tanke som letar sig ner till fingrarna, och sedan vidare till tangenterna blir för privat.
Lusten att skriva av sig finns naturligtvis där; det gör den alltid. Men den här gången förblir jag tyst (tills vidare) och låter kaoset på insidan, göra sitt.
(Och det är väl egentligen på tiden, antar jag.)
”Jag åkte Porsche igår.” - Johanna
”Med vem?” - Jag
”Gill..”
”Chill?”
”Nej Gill, med g”
”Seriöst, kan man heta så?”
”Aa.”
”Vad heter hans far då?”
”Jean Claude.”
”…”
och nu
dricker vi vin och Irish coffee ihop en fredagkväll
(glidit ifrån varann?
njaa)
Christoffer, Emelie, Emmy
dimmigt värre
"the sweetest dream will never do, I'd still miss yooouu!" - Emelie
Kåffein (sitta-ta-det-lungt-med-något-att-dricka-i-handen-ställe)
"jag fastnar aldrig på bild" - Sara
